I Sverige förhandlar om arbetsvillkor på två nivåer. De första kommunala förhandlingarna i nästa förhandlingsomgång mellan arbetsmarknadsparterna inleds i september i Stockholm. Då förhandlar man nationellt.

Förändringarna i arbetslivet har varit på tapeten länge. Från megatrenderna, som för de flesta känts avlägsna, tog vi för några år sedan ett skutt direkt till sensationsrubriker i stil med ”Den artificiella intelligensen tar också ditt arbete”. Skrämseln ledde till att förändringarna i arbetslivet utsågs till Finlands största problem i statsrådets framtidsredogörelse.

EU-parlamentet godkänner både EU-lagstiftningen och EU:s internationella avtal. Parlamentet har stegvis försökt få större befogenheter. Samtidigt har inflytandet också på Finlands arbetsmarknadsverksamhet ökat. De nyvalda parlamentsledamöterna påverkar snart vilket slags arbetsprogram den nya kommissionen bygger upp för EU för den kommande femårsperioden.

Beslutet om social- och hälsovårdsreformen offentliggjordes redan före det egentliga regeringsprogrammet. Enligt beslutet ska 18 självstyrande landskap i fortsättningen ansvara för organiseringen av social- och hälsovården. Det är tänkt att en särskild lag ska stiftas om landskapens verksamhet, ekonomi och förvaltning.

Den tyngst vägande faktorn är den kommunala ekonomin och dess skrala tillstånd. Kommunerna, städerna och de samkommuner som de bildat har alla ont om pengar. Traditionellt har det förts mycket få samarbetsförhandlingar inom kommunsektorn, men förra året tvingade den ekonomiska situationen fram användningen av dessa metoder i en osedvanlig omfattning.

Jämsä stads utvecklingschef Hannele Rahkonen säger rakt ut att staden har satt som mål att förbättra arbetsproduktiviteten. 

– Vi får alltså säga högt ordet arbetsproduktivitet. Det enda fungerande sättet att främja den är att värna om medarbetarnas välmående. Det går också bra att tala om välbefinnande och pengar i samma mening.

Löntagarorganisationerna krävde ersättning för semesterpenningarna som skars ner genom konkurrenskraftsavtalet. Ovanligt många textändringar önskades och gjordes.

Avtalsperioden är två år och två månader. Arbetsfreden gäller till slutet av mars år 2020. En lång avtalsperiod ger goda förutsättningar för att kunna inleda vård- och landskapsreformen.