Arbetsgruppens rapport fokuserar på utredningar och förslag om kommun- och servicestrukturen. Dess fokus är inte personalförvaltningen. Eftersom kommunsektorn är en mycket arbetskraftsintensiv sektor och arbetskraftskostnaderna utgör över hälften av kommunernas utgifter finns det skäl att granska också arbetsgivar- och personalperspektivet.

Det finländska arbetslivet klarar sig rätt bra med Europa som måttstock om man får tro enkäterna. I internationella jämförelser framstår möjligheterna att lära och utvecklas, skäliga möjligheter att påverka och socialt förtroendekapital som våra starka sidor när det gäller arbetslivet.

Ett uppsägningsskydd som varar flera år bromsar upp en reform av strukturerna och servicen och medför onödiga kostnader. Det sporrar inte heller personalen till att frivilligt eller på eget initiativ övergå till andra uppgifter.

Bindande och schematiska dimensioneringar skulle till stor del ha kullkastat den kommunala resutatutvecklingen och KT:s och huvudavtalsorganisationernas gemensamma resultatkampanj.

Ett tillräckligt antal läkare, behörigheten hos barnskyddspersonalen och dimensioneringarna av institutionsvården för äldre är aktuella exempel på de extra krav som ställs på den kommunala personalen. Det finns skäl att fråga sig om arbetskraften räcker till för de ständigt ökande uppgifterna och på vilka sätt en tillräcklig arbetskraft kan tryggas.