Den ständiga förändringen
Det enda beständiga är förändringen. Detta uttryck kan också i höst användas för att beskriva såväl landskaps- och vårdreformen som förändringarna i arbetslivet. Det händer något hela tiden, men riktningen, omfattningen och slutresultatet varierar.
I oktober borde det äntligen klarna om Finland ska få nya landskap som tar över produktionen av social- och hälsovårdstjänsterna. För ett par tusen personer skulle det innebära byte av arbetsgivare. Det är en omvälvande förändring.
Ännu fler är ändå de finländare som dagligen stöter på förändringar i sitt arbete. Tekniken utvecklas, yrken försvinner och nya uppstår. Denna förändring är kontinuerlig. Som exempel kan nämnas att det försvunnit ett par tusen hem-, primär- och familjedagvårdare under det senaste decenniet. I stället har närvårdarna, sjukskötarna och olika ledare och handledare blivit ännu fler till antalet. Förändringen beror delvis på att yrkesbeteckningarna ändrats, men de kommunala arbetsgivarna har också lagt ut tjänster. Framför allt ekonomi- och personalförvaltningen köps allt oftare utifrån.
Landskaps- och vårdreformen betraktas ofta bara som en förvaltningsreform och förändringarna i arbetslivet upplevs vara en följd av digitaliseringen och förändringarna i arbetsmetoderna och organiseringen av arbetet. Det finns dock en djupare bakomliggande faktor som bägge förändringsprocesserna har gemensamt: människornas behov.
I boken Konsta (Havukka-ahon ajatteilja) påpekade filosofen Konsta Pylkkinen att man måste sova och att det är bra att äta. Varje människa behöver åtminstone mat, skydd, vila och trygghet. Dessa behov måste tillgodoses och de ligger också bakom förändringarna.
Det gäller bara att komma ihåg att i en värld av osäkerhet finns det en sak som är beständig: den ständiga förändringen.
11.9.2018