Vårdreformen omvälver arbetsgivarorganisationerna
Efter segdragna förhandlingar nådde den parlamentariska styrgruppen enighet om detaljerna i lagen om ordnandet av social- och hälsovården och lämnade lagförslaget till riksdagen. Vårdområdena kommer att vara fem och de kommer att ordna alla tjänster inom social- och hälsovården. Ansvaret för serviceproduktionen ges samkommuner, som kan vara högst 19 till antalet.
Om lagen om ordnandet av social- och hälsovården går igenom kommer den att omvälva servicestrukturen inom den kommunala social- och hälsovården och ge upphov till stora arbetsgivarorganisationer. Social- och hälsovårdspersonalen i primärkommunerna, dvs. omkring 100 000 anställda, övergår i samkommunernas tjänst.
Största delen av primärkommunernas uppgifter, personal och medel samt tillhörande beslut övergår till samkommunerna, även om kommunerna fortsättningsvis finansierar verksamheten. Man kan då med fog fråga sig vad kommunen har för roll efter att vårdreformen genomförts.
Det centrala målet för reformen är att åstadkomma kostnadsbesparingar och minska hållbarhetsgapet med över två miljarder euro. Hittills har man ändå inte lyckats visa på några kostnadsbesparingar.
Arbetskraftskostnaderna utgör över hälften av de kommande vårdområdenas totala utgifter. Det finns en verklig risk att harmoniseringen av löner och andra anställningsvillkor ytterligare höjer kostnaderna avsevärt. Därför bör det i lagstiftningen om vårdreformen skrivas in specialbestämmelser om harmonisering av anställningsvillkoren. I lagen bör det skrivas in att löneskillnader som beror på att arbetsgivare slås samman eller att arbetsgivaren byts är ett godtagbart skäl till olika uppgiftsrelaterade löner för samma uppgift.
3.12.2014