Anpassningen av arbetskraftskostnaderna fortsätter

Lejonparten av besparingarna berodde på naturlig avgång, omorganisering av arbetsuppgifterna, nya arbetsrutiner och effektivisering av funktioner. Besparingar uppnåddes också genom att man minskade rekryteringen, anställde färre vikarier och visstidspersonal, lämnade tjänster obesatta och tillämpade strängare förfaranden med rekryteringstillstånd. Också ledigheter utan lön gav besparingar. Merparten av de totala besparingarna uppnåddes år 2016 genom andra åtgärder än permitteringar och uppsägningar.

Bara cirka 2 400 anställda permitterades i kommunsektorn i fjol. Också uppsägningar är mycket ovanliga i kommunsektorn. I fjol sades omkring 300 personer upp av ekonomiska orsaker och produktionsorsaker.

Endast 11 kommuner eller samkommuner har avtalat om nedskärningar i personalutgifterna genom lokala kollektivavtal. Även om arbetsgivaren har inlett lokala förhandlingar om besparingar i personalkostnaderna så har vissa eller alla personalorganisationer nästan undantagslöst vägrat ingå lokala avtal. Till denna del fungerar lokala avtal inte i kommunsektorn. I allmänhet har man lyckats undvika permitteringar och uppsägningar när man nått lokala avtal om besparingar i personalkostnaderna.

Antalet kommunalt anställda minskar fortfarande med cirka en procent per år. Enligt personalledningens uppskattningar kommer antalet löntagare i kommunsektorn att vara 414 000 år 2018. KT uppskattar att över 210 000 anställda överförs till de landskap som inrättas i början av 2019.

I kommunerna och samkommunerna blir det inom ekonomin allt vanligare med långsiktiga balanserings- och produktivitetsprogram som innehåller strukturella förändringar och framsynt personalplanering. De är inriktade på en bestående kontroll över arbetskraftskostnaderna. Alla dessa åtgärder gör det också lättare att svara mot de förändringar som den förestående landskapsreformen kräver.