Olika lönebehandling stred inte mot lagen om likabehandling

Gymnasieläraren anförde ett klagomål hos justitiekansler om att ersättningen för uppgifter som ersätts såsom gymnasieresurstimmar baserar sig på lärarens undervisningsskyldighet.

I stadens utredning om klagomålet konstateras att ämnesvisa variationer i undervisningsskyldigheten beror uttryckligen på att arbetsmängden i olika läroämnen uppskattas olika som helhet.

I stadens utredning konstateras vidare att grupphandledarens uppgifter i gymnasiet i princip också kunde höra till de tjänsteuppgifter som läraren utför för ordinarie lön, om uppgifterna inte anges som en separat arbetsvärderingsfaktor i kommunens lönesystem. Ersättningen i fråga tas ju inte upp som en särskild avtalsbestämmelse i UKTA.

I KT:s utredning konstateras att bestämmelserna om arbetstid och löner inte kan skiljas åt så att lönebestämmelserna alltid anger eurobelopp. Ersättningsgrunden påverkas också av undervisningsskyldigheten om uppgiften kan räknas till undervisningsskyldigheten.

Inget brott mot skyldigheten att vara opartisk

I biträdande justitiekanslers bedömning (OKV /1471/1/2013) konstateras att till justitiekanslers befogenheter inte hör att ingripa i tolkningen av ett tjänste- och arbetskollektivavtal som ingåtts av förhandlings- och avtalsparter som avses i 3 § i lagen om kommunala tjänstekollektivavtal och på det sätt som avses i lagen.

För att olika lön ska vara godtagbart, ska det finnas en saklig grund enligt 12 § 3 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Iakttagande av arbets- eller tjänstekollektivavtalet är i sig inte ett godtagbart skäl.

Biträdande justitiekansler ansåg i sitt avgörande att det i de fall som avsågs i klagomålet fanns godtagbara skäl för olika lön till lärarna, skäl som anknyter till arten och utförandet av lärarnas uppgifter, och därför var det inte fråga om brott mot den lagstadgade skyldigheten att vara opartisk.

KT har länge haft som mål att lärarna ska få en helhetsarbetstid. Då kan man avstå från denna arbetstidsform som baserar sig på undervisningsskyldighet och som är osmidig och inte svarar mot utvecklingsutmaningarna. Så länge som man är tvungen att "leva med" arbetstid som baserar sig på undervisningsskyldighet, är det ändå viktigt att arbetstids- och lönebestämmelserna för lärare bedöms som ett system som utgör en helhet, inte via en enskild bestämmelse.

Det är positivt att biträdande justitiekanslers avgörande gav erkänsla åt systemet med tjänste- och arbetskollektivavtal som ett eget normavtal som ska bedömas i första hand utifrån den egna referensramen, inte på ett snävt sätt som till exempel endast utifrån lagen om likabehandling.