Alla förändringar i arbetsuppgifterna berättigar inte till löneförhöjning

Beslutens grundläggande budskap är att all utveckling, förändring eller utvidgning av uppgifter inte är sådana förändringar som väsentligt inverkar på arbetets svårighetsgrad och därmed berättigar till högre lön.

Kärande i bägge fallen var Tehy ry och svarande var Norra Österbottens sjukvårdsdistrikt och KT.

Den första domen som meddelades 26.9.2014 (TT 2014:140) gällde ändring av röntgenskötarnas uppgifter vid Oulaskangas sjukhus röntgenavdelning. Enligt arbetsdomstolens beslut bröt Norra Österbottens sjukvårdsdistrikt inte mot bestämmelserna i AKTA då man utan grund för uppsägning och utan att justera de uppgiftsrelaterade lönerna gav röntgenskötarna i uppgift att utföra kanylering och ge intravenöst kontrastmedel vid bilddiagnostiska undersökningar. Svårighetsgraden i röntgenskötarnas uppgifter ökade inte.

Den andra domen som meddelades 17.11.2014 (TT 2014:175) gällde s.k. perfusions- och intensivvårdare på kirurgi- och intensivavdelningen vid Uleåborgs universitetssjukhus. Arbetsdomstolen ansåg i sitt beslut att insättning av kanyl och kontrastmedel inte kräver något specialkunnande, utan att det är fråga om åtgärder som hör till röntgenskötares normala uppgifter. Åtgärderna avviker inte heller väsentligt från uppgifterna i röntgenskötarnas arbetsavtal. I arbetsavtalen har det överenskommits att de anställs som röntgenskötare och deras arbetsuppgifter har inte närmare beskrivits i arbetsavtalen.

Arbetsgivarens rätt att leda arbetet

Av arbetsdomstolens domar kan man sluta sig till att arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet, framför allt när det gäller anställda inom hälso- och sjukvården, är relativt omfattande i sådana situationer som beskrivits ovan. Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet begränsas till exempel inte av att någon viss uppgift tidigare har skötts av läkare, om arbetsuppgiften i fråga inte är synnerligen krävande eller kräver specialkunnande och om uppgiften inte heller i övrigt avviker från den anställdas normala uppgifter.

I domarna har uppmärksamhet också fästs vid hur ofta vårdpersonalens nya uppgifter förekommit och hur länge de pågått. Av domarna kan man dra den slutsatsen att om en ny uppgift endast sällan behöver utföras av den anställda är det i princip inte fråga om en väsentlig förändring i arbetets svårighetsgrad. På motsvarande sätt medför en kortvarig åtgärd inte att arbetets svårighetsgrad ökar.

Utgående från arbetsdomstolens domar kan det konstateras att arbetsgivaren inom ramen för arbetsavtalen kan ålägga sina anställda sådana nya arbetsuppgifter och vårdformer som endast i liten grad kräver kompletterande utbildning och förändringar i det dagliga praktiska arbetet.