Vårt avtalssystem är flexibelt

Lokala avtal har använts i stor utsträckning sedan 1990-talet, och en stor del av lönejusteringarna fördelas genom dem. De delas alltså inte ut jämnt som allmänna förhöjningar för alla, som det felaktigt påståtts i offentligheten. Av lönehöjningarna kan rentav cirka hälften vara ­lokala potter. Så var det till exempel år 2023 och 2024.

Ett problem har blivit spelöppningen ­inom den privata sektorn, där tyngdpunkten ligger på allmänna förhöjningar. Det leder i allmänhet till mer löneglidningar och kostnader. ­Arbetsgivarna ­måste utöver avtalshöjningarna använda egen ­finansiering för att rätta till lokala missförhållanden i lönerna. Betoningen på allmänna ­förhöjningar avspeglar sig oftast också på de kollektivavtal som ingås efter spelöppningen.

Under olika decennier har det via strukturomvandlingar inom den offentliga sektorn uppstått nya arbetsgivare genom överlåtelse av ­rörelse. ­Genom lokala potter har man kunnat rätta till missförhållanden i löner och samordna dessa i ­enlighet med lagen. De fleråriga löneutvecklingsprogram som uppkom i samband med arbetsmarknadskriserna och medlingarna i kommunsektorn 2022 gör det möjligt att införa nya lönesystem. Uppgörelsen för kommun- och välfärdssektorn år 2022 krymper löneskillnaden mellan kvinnor och män med 0,35 procentenheter per år och 1,77 procentenheter på fem år. Utvecklingsprogrammen har förbättrat tillgången till personal och man har kunnat minska på dyr inhyrd arbetskraft och köpta tjänster.

Om parterna inte kommer överens vid ­lokala förhandlingar, har arbetsgivarna i kommun- och välfärdssektorn nästan alltid rätt att ­besluta hur en lokal pott fördelas. Potten ändras inte till en kostnadshöjande allmän förhöjning, vilket ofta är fallet inom den privata sektorn.