Dags för avgörande beslut

Kommunerna ska lämna in de handlingar som gäller bildandet av arbetskraftsmyndigheter till Arbets- och näringsministeriet senast i slutet av oktober. Om besluten fattas tidigare är tidsgränsen två veckor från beslutet. 
Lagen om ordnande av arbetskraftsservice innehåller bestämmelser om en upplysningsskyldighet i grundande- och ändringsskeden för de arbetskraftsmyndigheter som bildas. Nu krävs det två dokument av kommunerna. 

Först det beslut, avtal eller grundavtal som gäller bildandet av arbetskraftsmyndigheten som ska lämnas till ministeriet. Om en kommun beslutar att ordna arbetskraftsservice självständigt ska den ge in ett beslut om detta.

De kommuner som däremot bildar ett gemensamt sysselsättningsområde ska ge in ett avtal om ett gemensamt organ eller ett grundavtal för en samkommun för ordnande av arbetskraftsservicen. 

Planen bör göras med omsorg

Det andra dokumentet som ska inlämnas är en plan för hur arbetskraftsservicen kommer att ordnas. Med hjälp av den bedömer ministeriet den blivande arbetskraftsmyndighetens förutsättningar att klara av anordnaransvaret och tillhandahållandet av servicen. 
Ministeriet har utarbetat en anvisning för planen för ordnande av arbetskraftsservicen till kommunerna och har gett riktlinjer om vilken information ministeriet önskar få och vad det betonar i bedömningen av planen. 

Planen har en central betydelse om man inom kommunen har beslutat att ansöka om undantagstillstånd för att ensam bilda ett sysselsättningsområde, fastän kommunen inte har en arbetskraft som uppgår till minst 20 000 personer. Planen bör alltså göras med omsorg. 

Eftersom den nya arbetskraftsmyndigheten även svarar för genomförandet av de åtgärder och tjänster som föreskrivs i den nya integrationslagen ska även sådant som gäller organiseringen av dessa frågor framgå av planen.

På grundval av lagen om ordnande av arbetskraftsservice ska de ekonomiska resurser och personalresurser som reserveras för skötseln av uppgifterna och hur resurserna ska riktas framgå av planen. Dessutom ska i planen anges lösningarna för hur servicen ska produceras och riktas, antalet verksamhetsställen och var verksamhetsställena är belägna, samarbetspartner och samarbetsformer, främjande av arbetskraftsinvandring, matchning av arbetskraft och arbetstillfällen samt arbetskraftens rörlighet samt beredskap för situationer med strukturförändringar.

En uppskattning av personalantalet räcker

Av planen för ordnande av arbetskraftsservicen ska även personalantalet i det blivande sysselsättningsområdet framgå. 

I oktober pågår dock statens samarbetsförhandlingar först på en riksomfattande nivå, och inte ännu på ämbetsverksnivå. Således känner man på hösten enbart till ett kalkylmässigt arbetskraftsbaserat tal för den personal som överförs, utöver kommunernas egen personal. 

Eftersom antalet personal som överförs från staten är osäkert, är det en lättnad att det som är möjligt utifrån beredningssituationen i oktober 2023 räcker som noggrannhet för planen. Personalantalet kan alltså uppskattas.

Med hjälp av beskrivningarna över hur personalresurserna riktas strävar ministeriet efter att bedöma huruvida den regionala servicenivån bibehålls i samband med att arbetskraftsservicen övergår till kommunerna. 

En bedömning av hur personalen sprids till olika tjänster och verksamheter bör ingå i genomförandeplanen. Det är bra att förankra informationen i regionens arbetskraftsbas och arbetslöshetsstrukturen.

Hur personalen riktas påverkas även av till vilka delar sysselsättningsområdet ordnar servicen själv och till vilka delar det skaffar den av tjänsteproducenter. Även detta bör alltså beskrivas i planen. 

Planen ska innehålla en utredning om hur olika målgrupper beaktas i ordnandet och produktionen av servicen. Beskrivningen kan baseras på hur arbetet riktats inom AN-byrån och för tjänstemännen i kommunförsöken och på redan genomförda tjänsteanskaffningar och tjänsteproducentnätverkets potentiella serviceutbud. Det är viktigt att också serviceproduktionen relateras till arbetskraftsbasen och arbetslöshetsstrukturen. 

Ordnandet av servicen bör beskrivas noggrant

Ministeriet förväntar sig att få en beskrivning av hur personer i utsatt ställning beaktas i tjänsterna för arbetssökande. Denna grupp är dock ganska heterogen och det kan vara svårt att ge en heltäckande beskrivning av tjänsterna. Det är troligt att en arbetslös ungdom har nytta av andra tjänster än exempelvis en långtidsarbetslös 55-åring. 

För det andra vill ministeriet veta hur arbetsgivartjänsterna kommer att ordnas i samarbete med NTM-centralernas företagstjänster. Antalet verksamhetsställen och deras placering samt samarbetspartnerna och -formerna påverkar också tjänsteproduktionen. 

Med AN-reformen eftersträvas i och för sig inte ett tätare nätverk av serviceställen, men planen bör innehålla en viss uppskattning eller analys av tjänsternas tillgänglighet och tillgången till dem i den valda lösningen. Framför allt gällande dem som ansökt om undantagstillstånd bedömer ministeriet servicenivån också utifrån antalet serviceställen och deras placering. 
Naturliga samarbetspartner är välfärdsområdena, FPA, utbildningssamkommunerna och tredje sektorns aktörer. I planen lönar det sig att för arbetsgivartjänsternas del beakta samarbetet med både Business Finland och UF-centrets tjänster för internationell rekrytering.

Samarbete behövs ofta

Den skarpaste kritiken angående överföringen av arbetskraftsservicen till kommunerna har gällt farhågan att kommunerna är oförmögna till regionöverskridande samarbete. 

Samarbete mellan arbetskraftsmyndigheterna behövs exempelvis vid främjande av arbetskraftens rörlighet, arbete med arbetsrelaterad invandring samt för att arbetsplatser och arbetssökande ska mötas. 

Det är skäl att ta fram en beskrivning av samarbetet tillsammans med andra blivande arbetskraftsmyndigheter. Man kan till exempel utgå från den redan förekommande pendlingen mellan sysselsättningsområdena som i praktiken utgör de verkliga pendlingsområdena. 

Problemet med att arbetsplatserna och arbetssökandena inte möts härstammar inte enbart ur problemen med arbetskraftens arbetsrelaterade rörlighet, där lösningarna hittas i en förnyelse av kompetensen. De nya kommunledda arbetskraftsmyndigheterna ska sträva efter att även lösa utmaningarna med arbetskraftens regionala rörlighet – och det lyckas endast genom samarbete.  
Slutligen ska planen för ordnande av arbetskraftsservice innehålla en beskrivning av förebyggande åtgärder i situationer med strukturförändringar. Det bör beaktas att möjligheterna kan vara både negativ och positiva. Det förväntas att planen innehåller en beskrivning av sysselsättningsområdets modell för samarbete mellan centrala intressentgrupper, men också en beskrivning av konkreta åtgärder.