Målet är likvärdiga tjänster

Välfärdsområdena inledde sin verksamhet vid årsskiftet. Nu i början har det förekommit problem i för alla system fungerar inte ännu optimalt i de nya organisationerna.
Mitt den enorma vårdreformen är det bra dra sig till minnes varför reformarbetet över huvud taget sattes i gång, säger Ilkka Luoma, direktör för Pohde, Norra Österbottens välfärdsområde. 

I lagstiftningen har det skrivits att vårdreformen har som mål att minska skillnader i välfärd och hälsa. Detta vill man uppnå genom att garantera enhetliga möjligheter till vård och service inom social- och hälsovårdstjänsten i hela landet.

– Syftet med välfärdsområdesreformen är att garantera social- och hälsovårdstjänster för alla oberoende av var man bor, säger Luoma. 
Luoma är både välfärdsområdesdirektör och ordförande för nätverket för välfärdsområdesdirektörer, så han har ett riksomfattande perspektiv på reformen. 

Finansieringen riktas efter behov

Före vårdreformen hade Finland nästan 200 olika stora kommuner och samkommuner med organiseringsansvar. Servicens nivå inom social- och hälsovården kunde variera bland annat på grund av kommunens ekonomiska situation. Det fanns också regionala skillnader i till exempel samordnandet av specialiserad sjukvård och kommunal basservice.

– Invånarna var inte i en likvärdig ställning, säger Ilkka Luoma.

Förhoppningen är att den nya finansieringsmodellen ökar jämlikheten. Efter en övergångsperiod på sju år kommer finansieringen av välfärdsområdena att till stor del grunda sig på behovsbaserade kriterier, till exempel så att befolkningens stigande ålder och sjukfrekvens ökar finansieringen. Ett yngre befolkningsunderlag kräver mindre finansiering, eftersom yngre personer inte har lika stort behov av sjukvård som äldre personer.

Således kommer många områden i östra och norra Finland att få lite mer finansiering än de fått tidigare. Däremot finns det flera områden i Nyland som kommer att få mindre än förut. 

Även om välfärdsområdet som leds av Luoma kommer att få lite mera pengar, måste också Pohde förbereda sig för sparåtgärder och anpassning av verksamheten. 
Det här beror på att befolkningen i Pohde hör till dem som åldras snabbast i Finland just nu, och eftersom det råder ständig arbetskraftsbrist kan gamla metoder och strukturer inte möta det växande behovet, säger Luoma. Samma gäller flera andra välfärdsområden. Därför rekommenderar Luoma omfattande moderniseringar i alla välfärdsområdena. 

Förändring kräver mod

Enligt Ilkka Luoma är vårdreformen ett bra tillfälle att modernisera hela välfärdsområdets verksamhet för att uppnå reformens egentliga mål – att främja jämlikhet mellan invånarna.

– Det krävs mod att ändra arbetsrutiner. Om man inte vågar frångå invanda sätt att arbeta kan det leda till osthyvling av kostnaderna och mera ohälsa i arbetet, varnar Luoma.

I Pohde innebär moderniseringen att man stärker basservicen och det förebyggande arbetet för att minska behovet av tunga social- och hälsovårdstjänster.  
Luoma tar ett exempel: befolkningen åldras, vilket innebär att platserna inom serviceboende med heldygnsomsorg de sista åren inte räcker till för en lika stor andel av befolkningen som tidigare. Pohde satsar därför på service hemma hos de äldre och på att mer än hittills stötta de äldres funktionsförmåga.

Vid utvecklingen av idéer har man använt sig av forskningsresultat som tagits fram i samarbete med Uleåborgs universitet och andra forskningsinstitut i regionen. 

”Syftet med välfärdsområdesreformen är att garantera social- och hälsovårdstjänster för alla.”

Ilkka Luoma

direktör för Pohde

Hemsjukhuset kommer till undsättning

Om en äldre person blir akut sjuk i Norra Österbotten kommer numera allt oftare personal från hemsjukhuset till den sjuka, som slipper bli tagen till jouren och därefter till en vårdplats på sjukhus. Till följd av detta har man kunnat rapportera om avveckling av en del vårdplatser i Norra Österbotten.

Idén bakom förändringen är enkel. Patienten kan med större sannolikhet återgå till sin vardag hemma efter tillfrisknandet om vården har kunnat skötas i hemmet i stället för på sjukhus. Om patienten i stället vårdats på sjukhus kan det vara svårare att komma hem igen och i så fall kan det bli fråga om att flytta till ett vårdhem.
Hemsjukhusvård kan därför på lång sikt föra med sig minskade totala kostnader trots att hemsjukhusen på kort sikt kan vara dyrare än vårdavdelningar. 

– Vi ska alltså inte se bara på kostnaderna för en kortare vårdperiod utan på helheten, säger Ilkka Luoma. 

Ett annat exempel från Pohde handlar om en digital social- och hälsovårdscentral, ett pilotförsök som ska börja ta emot kunder redan i år. De digitala tjänsterna tros förkorta köerna i jouren dit folk söker sig till exempel för att hälsocentralernas läkare och sjukskötare är fullbokade. 

Trycket förväntas lätta genom att den låga tröskeln till service på distans minskar efterfrågan på fysiska besök vid hälsocentralernas mottagningar. 

Dessutom planeras behovsstyrda social- och hälsovårdscentraler. Genomförandet skulle innebära flexibla hälsocentraler som också kunde börja erbjuda socialservice om invånarnas behov ändras. 

Om områdets invånare åldras kunde servicen ha tyngdpunkt på tjänster för äldre. I områden med yngre befolkning skulle centralen erbjuda tjänster för barn, unga och familjer. Längre bort från stora bosättningscentrum skulle servicen oftare ges på distans via video.

Enligt Luoma planeras motsvarande moderniseringar av strukturer och arbetsmetoder också i andra välfärdsområden.

Arbetet är betydelsefullt

Ilkka Luoma är läkare till sin utbildning. Att gå över till administrativa ledningsuppgifter har inneburit att avstå från det konkreta patientarbetet. 

– Det har varit viktigt för mig att främja bättre arbetsförutsättningar för personalen. Jag vill delta i förändringarna och trygga invånarnas service och personalens trivsel i arbetet, säger Luoma.

Han påpekar att både social- och hälsovården och brand- och räddningssektorns arbete är kritiska för samhällets funktion. De bidrar till bättre hälsa, ökat välmående och trygghet för alla invånare.

 – Arbetet inom den offentliga sektorn bygger också ett stabilt samhälle. 

En bättre morgondag hägrar

Även om flera yrkesgrupper inom social- och hälsovården lider av brist på arbetskraft, tror Ilkka Luoma att jobben kommer att vara mer attraktiva så fort problemen i det inledande skedet lösts i välfärdsområdena och att servicen kommer att fungera bättre än förr. Arbete inom social- och hälsovården kan bli mer populärt.

– Arbetsgivarens ansvar för de anställdas välmående har stor betydelse och inledningsfasens problem måste lösas så snart som möjligt, säger Luoma.

Ett sätt att lyckas med reformer är att inkludera personal och invånare i förändringsprocessen. Strategin i Pohde har varit att förändringsprocessen angår alla, vilket till exempel innebär att alla får komma med utvecklingsförslag. Vid beredningen av Pohdes strategi ordandes cirka 250 samarbetsmöten och verkstäder med över 3 500 deltagare.

– Vi vill kommunicera att om bara några personer i den högsta ledningen ser behovet av en förändring kommer förändringen inte ske på riktigt. Vi vill inkludera och engagera hela vår personal i förändringen, säger Luoma.

En enorm förändring såsom välfärdsområdesreformen är till en början överväldigande, men det är enligt Luoma en övergående fas.

– Belastningen är störst i början. För att känna sig motiverad måste man kunna se en bättre morgondag efter den obekväma fasen, säger Luoma.

Finansieringsmodellen sporrar till god vård

AnuVuorinen, strategi- och ekonomidirektör i Norra Österbottens välfärdsområde Pohde, har en lång karriär inom det offentliga. Hon upplever att skattemedel som ges till kommuner och välfärdsområden ger kommuninvånarna mycket i gengäld.

– För mig är det en hjärtesak att skattemedel används effektivt. Kommunerna och välfärdsområdena utför väldigt betydelsefullt arbete som bidrar till trygghet, hälsa och välfärd, säger Vuorinen.

Välfärdsområdena håller på att övergå till en behovsprövad finansiering där området får mer pengar ju större befolkningens servicebehov är. 
Anu Vuorinen anser att ändringen går i rätt riktning, för på detta sätt riktas vårdpengarna till dem som behöver mest vård. Vuorinen är nöjd med att ändringen i finansieringsmodellen också belönar välfärdsområden som lyckas främja invånarnas välfärd och hälsa.  

Vuorinen talar om koefficienten för främjande av välfärd och hälsa, som kommer att ingå i finansieringen av välfärdsområdena efter övergångsperioden. 

– Koefficienten är till en början bara en procent av områdets finansiering, men den är ett steg i rätt riktning. Om siffrorna visar att välfärdsområdet lyckats främja invånarnas hälsa och välfärd, belönas området med en liten ökning i finansieringen eller tvärtom, förklarar Vuorinen

Koefficienten har 13 mått, av vilka vissa mäter välfärdsområdets egen verksamhet och andra förändringen i invånarnas hälsa och välfärd.  
Framgången i välfärdsområdets verksamhet mäts till exempel i antalet skolkuratorer eller skolpsykologer och i vilken mån hälsoundersökningar ordnas vid rådgivningar och skolor och för arbetslösa. 

Förändringen i invånarnas hälsa och välfärd mäts bland annat med hur väl man lyckats minska antalet oönskade incidenter i området, som till exempel höftfrakturer, skador, förgiftningar, arbetsoförmåga och beroende av utkomststöd. Med andra ord får välfärdsområden som lyckats ta väl hand om sina invånare en penningbelöning.

– Detta sporrar områdena utveckla sin verksamhet i en mer effektfull riktning, säger Vuorinen.