Arbetslivspsykologens medicin: Mer jäst i degen!

Aivoravistelu, att ruska om hjärnan, är ett begrepp som Ville Ojanen utvecklat för att beskriva det uppvaknande som arbetsplatser och chefer behöver.

– I mitt arbete som psykolog noterade jag att det rådande sättet att strukturera verkligheten baserar sig på ett tekniskt-ekonomiskt och administrativt-juridiskt tänkande.

Då utgör ledarskapet skötsel och administration av ärenden. Det humana tänkesättet, som jag själv vill föra fram, åsidosätts alldeles för lätt. Därför har jag talat om att ruska om hjärnan, vilket behövs för att hitta nya tankesätt.

– Det behövs jäst för att få degen att jäsa. En mekaniserad organisation är som en hård bulle, som ingen gillar.

Enligt Ville Ojanen är kärnan till allt att man inser att chefen kan skapa förutsättningar för fungerande samarbetsrelationer i organisationer och upprätthålla dem. I dagens läge ser Ojanen ett humant hållbarhetsunderskott på arbetsplatserna. 

”Det behövs jäst för att få degen att jäsa. En mekaniserad organisation är som en hård bulle, som ingen gillar.”

Arbete utförs för systemen

– Arbete utförs för systemen och processerna och inte för varandra. De traditionella ledarskapsverktygen fungerar inte om inte den mänskliga gemenskapen fungerar. Gemenskapen fungerar inte om människorna inte har sådana relationer till varandra att organisationen som helhet utstrålar tillit. Arbetsgivarens utmaning är att gräva fram humaniteten.  

En prestationsorienterad modell är enkel att genomföra och mäta, och därför favoriseras den.

– Resultat nås, men det är inte hållbart. Man måste göra sådant som är bra för människorna, betonar Ojanen. 

I och med coronaepidemin har distansarbete och hybridarbete blivit vardag på många arbetsplatser. Ville Ojanen betonar betydelsen av samarbete på gräsrotsnivå för att lyckas. Atmosfären ska vara trygg, uppskattande och förtroendefull.  

Risken med distansarbete, enligt Ville Ojanen, är att det är för trevligt hemma och den sociala gemenskapen på arbetsplatsen vittrar sönder. Utmaningen för ledningen är att åstadkomma ett samförstånd om att arbetsdagarna på arbetsplatsen behövs på grund av den sociala gemenskapen och den mänskliga atmosfären som gynnar alla, och inte för att cheferna ska kunna utöva kontroll. 

Ojanen påminner om att organisationer har ansvar för att stödja människor och för gränserna för orken. 

– Ett inspirerande arbete skapar lätt en virvel som man kan förlora sig i. Chefen måste själv också vara uppmärksam på sin egen ork. Man måste kunna uppfatta vad som på riktigt är viktigt i arbetet, varvid resurserna används rätt. 

– Tillit är kärnan i allt. I framtiden kommer organisationer med human hållbarhet att vara framgångsrika, sammanfattar Ojanen.

Fråga vad som verkligen behövs

Enligt Ville Ojanen förstås fältet mänsklig arbetsamhet, som numera gestaltas under begreppet ”arbete”, bristfälligt. Detta hindrar en fullödig förlängning av karriärerna.

– ”Arbete” är ett mycket förenklande sätt att gestalta mänsklig arbetsamhet. Det finns ingen neurobiologisk tidpunkt då människan går in i pensionsåldern. Vi borde bekanta oss med hur människan växer, utvecklas och är aktiv och arbetsam inom sina förmågor och krafter. 

Kraftiga rädslor förekommer

Ojanen är orolig för hur kraftigt rädslor dominerar i dagens arbetsliv. Man är rädd för att bli utnyttjad, och samtidigt strävar arbetsgivarna efter att kontrollera sina rädslor genom att mekanisera och kontrollera arbetsprocesserna. På detta sätt blir den grupp av människor som duger till arbete snäv.

– Man tänker att inlärning sprids i organisationen. I stället går det så att kunskapen inte fortplantar sig i organisationen, eftersom de anställda inte upplever den som nödvändig. 

Ville Ojanen

• Psykolog, FD och start-up-företagare
• Har doktorerat i kognitiv neurovetenskap. Fungerar som arbetslivscoach, talare och sakkunnig vid statsrådets kansli. Har arbetat som forskare vid Finlands akademis spetsforskningsenhet.