Välkommen till Esbo!

Projektchef Olga Silfver lotsar kompetenscentret KOSKE, som inledde sin verksamhet i början av mars 2021. Centret främjar sysselsättningen av högutbildade esbobor med invandrarbakgrund. För att få delta i tjänsten krävs kunskaper i finska på B1-nivå.

– Ungefär hälften av våra kunder är makar till högutbildade personer som kommit till Finland för att arbeta. Resten är familjemedlemmar till finländare, personer som studerat i Finland eller personer som kommit till Finland av andra orsaker. Det gemensamma är behovet av stöd för att få arbete inom den egna branschen, berättar Silfver.

Trots coronan har verksamheten kommit i gång i rask takt. Utöver Silfver har KOSKE tio anställda, varav hälften är karriärhandledare som betjänar kunderna personligen. Det finns till och med en servicedesigner, som har till uppgift att se till att tjänsterna är smidiga och ändamålsenliga. 

Under det första året 2021 började 285 nya kunder vid KOSKE. Enligt Silfver har 25 procent av dem fått sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden, antingen direkt eller med lönesubvention, och 7 procent har deltagit i arbetsprövning. Oftast har kunderna haft en utbildning inom den tekniska sektorn eller handelsbranschen.

Långsiktighet ger resultat

Olga Silfver anser att det största hindret för sysselsättning inom kommunsektorn är kraven på behörighet och språkkunskaper. Silfver tror att det finns ömsesidig beredskap för flexibilitet. Som exempel berättar hon om en specialisttandläkare från ett tredjeland som har arbetat med assisterande uppgifter vid en tandklinik medan processen för identifiering av den individuella kompetensen pågår. På detta sätt kan både personens språkkunskaper och erfarenheter av den finländska arbetskulturen utvecklas.

– I södra Finland råder skriande brist på till exempel magistrar i småbarnspedagogik, och sådana finns bland invandrare. Kunde man här tänka sig exempelvis någon form av läroavtalsliknande utbildning, genom vilken den finska kompetensen skulle uppnås? 

På det hela taget anser Silfver att Finland, med sin åldrande befolkning, måste frångå de stelbenta kraven på språkkunskaper om man vill att det ska finnas arbetstagare som sköter servicen. Det behövs arbetsplatser på startnivå där det räcker med svagare språkkunskaper. Hon tror att man genom att skapa en trappstegsmodell som gör det möjligt att avancera i arbetet säkerställer tillgången på personal i framtiden.

Silfver anser därtill att det måste ske en förändring när det gäller längden på kvalificeringsprocesserna. Hon förvånar sig också över att de kvalificeringsutbildningar som hon känner till fortfarande finansieras med projektfinansiering och att de inte har gjorts permanenta.

Alla branscher är ändå inte reglerade. 

– För en invandrare är det livsviktigt att få det första jobbet där man skapar nätverk och får referenser och erfarenheter. För kommunen är detta en investering i en framtida skattebetalare. Också våra kunder har kompetens som inte finns i Finland sedan tidigare.

Finska lär man sig bäst på jobbet

Ekaterina von Brandenburg, som arbetar vid Esbo stad, hoppas att så många arbetssökande som möjligt som flyttar från utlandet till Finland ska få möjlighet att visa sin kompetens inom kommunsektorn. För henne själv gav arbetsprövning på ett museum ett avgörande självförtroende och sporrade till aktivitet i jobbsökningen.

Ekaterina, eller Katja, von Brandenburg anlände ursprungligen till Finland som au pair för 12 år sedan och har hunnit med mycket under dessa år. Efter sin examen i internationella relationer vid Petrozavodsk universitet övergick hon i Finland till hotell- och restaurangbranschen och avlade restonomexamen vid Yrkeshögskolan Haaga-Helia, och därefter fortsatte hon till Jyväskylä universitet och avlade magisterexamen inom utbildningsprogrammet för miljöledning.

– I Helsingfors arbetade jag på en restaurang som specialiserar sig på närproducerad och ekologisk mat. Det väckte intresse för hållbar utveckling i vidare bemärkelse, och 2016 åkte jag till Jyväskylä för att studera. 

Vid sidan av studierna bildade von Brandenburg familj, och efter utexamineringen 2021 flyttade hon med familjen till Esbo i och med makens studier. 

– Vid KOSKE hade jag en egen karriärhandledare. Mötena skedde på grund av coronan via Teams, men jag hade möjlighet att ta kontakt när jag ville. Handledaren var alltid densamma och ansiktet blev bekant. 

Karriärhandledarens betydelse var stor särskilt med tanke på det psykiska stödet. När jag hade fått en kallelse till anställningsintervju övade handledaren och jag intervjusituationen på förhand.

– Det var viktigt att få känna att man inte är ensam, utan att någon vill hjälpa.

Gemenskap ger stöd

Katja von Brandenburg har också deltagit i Aurorasverksamheten, som är avsedd för utbildade kvinnor med invandrarbakgrund. I verksamheten stärks färdigheterna att söka jobb och man diskuterar på finska i en grupp som leds av en frivillig mentor. Bakom nätverket Auroras ligger Finlands Kvinnliga Akademikers Förbund.

– En motsvarande grupp skulle också ha funnits vid KOSKE. Där deltog jag i kursen Power Up for Success, där man fokuserade på olika teman kring välbefinnande, såsom motion. En museichef som besökte kursen erbjöd möjligheten till arbetsprövning på museet.

Arbetsprövningen visade sig vara ett utmärkt beslut. På museet kom man bort hemifrån och ut bland folk, och framför allt fick man tala finska varje dag. 

Erfarenheten ökade självförtroendet och aktiviteten, vilket enligt von Brandenburg underlättade jobbsökningen. Mycket snart därefter fick hon sin nuvarande anställning vid Esbo stad. Hon arbetar som assistent i teamet Talent Esbo, som ordnar nätverksevenemang. 

von Brandenburg, som avlagt sina finska högskoleexamina på engelska, har redan goda kunskaper i finska, men hon tänker ändå ta vara på den undervisning i finska som Esbo stad erbjuder sin personal. 

Det bästa sättet att lära sig finska är att använda språket i arbetslivet.

– Det är viktigt att komma ihåg att en arbetssökandes kunskapsnivå i finska inte berättar något om personens övriga kunnande. Hos många av mina bekanta har kunskaperna i finska ökat enormt när de fått arbete. Arbetsgivarna borde ge en möjlighet, och för sig själv fatta ett beslut om att det går att anställa en invandrare.