I Villmanstrand fungerar samarbetet
För att kommunen ska fungera är det viktigt att de förtroendevalda och tjänstemannaledningen kan samarbeta smidigt, både när stora strategiska och mer praktiska riktlinjer ska dras upp.
Enligt Villmanstrands stadsdirektör Kimmo Jarva hör tät kontakt mellan tjänsteinnehavare och stadsfullmäktige till förfarandena vid beredningen av beslut. Han tror att det goda samarbetet fortsätter också med det nya fullmäktige.
– Jag känner hela presidiet sedan tidigare, så vi kan säkert räkna med kontinuitet, samtidigt som vi får nya vindar i lämplig mängd tack vare de nya fullmäktigeledamöterna.
Stadsstyrelsens ordförande Joonas Grönlund (Saml) och fullmäktiges ordförande Sanna Koskenranta (SDP) berömmer också samarbetet med tjänstemannaledningen.
– Ju mer erfarenhet som förtroendevald jag fått, desto mer har jag känt att samarbetet med tjänstemannaledningen fungerar mycket bra hos oss. Också med tanke på stadens image tycker jag att det är viktigt att man kan samarbeta i beslutsfattandet, säger Koskenranta.
Innovativt sätt att utarbeta strategin
När stadens strategi utarbetas är samarbetet mellan tjänstemannaledningen, politikerna och arbetstagarna väsentligt, säger Kimmo Jarva. I Villmanstrand har budgeten kopplats till strategin.
– Förra perioden budgeterade vi 11 miljoner euro i utvecklingspengar. Beloppet kunde dock användas bara om vissa mål uppfylldes under fullmäktigeperioden.
Strategin och budgeten utarbetas alltså genast i början av fyraårsperioden och gäller till periodens slut.
– Enligt lagen upprättas budgeten för ett år och ekonomiplanen i allmänhet för de två följande åren. I praktiken förändras i synnerhet budgetsiffrorna i ekonomiplanen avsevärt under årens lopp. Hos oss görs budgetramarna bindande för hela fullmäktigeperioden.
– Tanken är också att om någon sektor underskrider sina anslag får den använda pengarna senare – och vice versa: om man i början använder mycket pengar måste man sedan spara.
Enligt Jarva är det exceptionellt att pengarna är kopplade till genomförandet av strategin och att det inte finns några andra utvecklingspengar inom sektorerna. Sektorerna rapporterar halvårsvis till fullmäktige.
– Strategin är alltså en ledningsmodell. Allt eftersträvas inte på en gång, utan utvecklingen och finansieringen riktas till prioriterade områden. Personalledningen ingår i strategin.
Enligt Koskenranta är det viktigt att strategin utarbetas av alla som berörs av den.
– Alltså också de som jobbar med den i vardagen. Kommuninvånarnas delaktighet har också utvecklats på ett bra sätt.
Sektorerna har mer makt
Villmanstrands sätt att utarbeta strategin innebär att sektorerna har mer egen makt.
– Till exempel kan nämnderna självständigt planera användningen av medlen inom de givna ramarna. Det har i praktiken lett till att ekonomin sköts på ett förutseende sätt, eftersom man fruktar att pengarna inte räcker till för fyra år. Nämnderna uppskattar att de får ansvar, liksom organen, säger Jarva.
Enligt Jarva pekar det på ett gott samarbete i beredningen att man i fullmäktige numera knappast alls har behövt rösta om detaljerna i strategin.
– Budgetens slutsumma har inte heller ändrats en enda gång i fullmäktige. Alla är eniga om att vi måste hålla oss till ramarna. Ingen tilläggsbudget har gjorts under de två fullmäktigeperioder som detta system har varit i bruk.
Joonas Grönlund anser att tjänsteinnehavarna skapat en utmärkt modell för utarbetande av strategin.
– Långsiktighet är viktigt, vi talar ju om riktigt stora frågor, eftersom åtgärderna och besparingarna inom de olika sektorerna påverkar tiotusentals kommuninvånares liv.
Enligt Jarva har man redan gjort ett grundarbete för den nya strategin genom att bland annat ordna workshoppar där den gångna periodens fullmäktigeledamöter samt företrädare för personalen och intressentgrupperna har bjudits in.
– Naturligtvis hör alla egentliga riktlinjer och beslut till det nya fullmäktiges ärenden.
En god arbetsgivare
Kimmo Jarva anser att Villmanstrand kan betraktas som en god arbetsgivare. Ett tecken på detta är att personalomsättningen är mycket liten. Sjukfrånvaron är också lägre än genomsnittet. Staden har totalt 2 200 anställda och medelåldern för personalen är 45 år.
Till Villmanstrands styrkor som arbetsgivare hör att det är fråga om en rätt stor stad enligt finska mått – alltså en stor arbetsgivare. Enligt Jarva har tillgången på arbetskraft hittills varit god.
Sanna Koskenranta anser att det är viktigt att vara en förebild i landskapet och visa hur en god arbetsgivare fungerar.
– I vår strategi har det skrivits in att stadsorganisationen ska vara en eftertraktad arbetsplats. Ledningen måste stödja utvecklingen i arbetet. Människor måste ha möjlighet att utbilda sig under sin karriär. De anställda måste också våga ta itu med missförhållanden.
Att arbetsplatsen är attraktiv framgår också av en personalenkät där 63 procent av dem som svarade helt och hållet höll med om påståendet att ”stadens strategi stöder val och prioriteringar i anslutning till arbetet”.
Joonas Grönlund betonar att de anställda verkligen blir hörda i frågor som gäller arbetsplatsen och utvecklingen av kommunen i övrigt.
– Personalens inlägg och uttalanden har verkligen betydelse. Hos oss genomsyrar samhörigheten hela organisationen. Å andra sidan förväntar jag mig i gengäld en viss positiv inställning från de anställdas sida.
Kimmo Jarva hittar också sådant som kunde utvecklas i stadens arbetsgivarpolitik.
– Vi är en universitetsstad och här utexamineras mycket utbildad arbetskraft i förhållande till stadens storlek. Vi skulle kunna utnyttja de studerande mer, till exempel som praktikanter och anställda som utför lärdomsprov, och på så sätt marknadsföra staden till dem. Frågan har redan tagits upp i strategidiskussionerna.
Den kommande social- och hälsovårdsreformen och dess välfärdsområden medför ingen större förändring i Villmanstrand, eftersom stadens social- och hälsovårdstjänster och de stödtjänster som behövs för dem redan för drygt tio år sedan överfördes till det regionala Eksote.
Under den fullmäktigeperiod som nu inleds underlättas beslutsfattandet av att ekonomin stabiliserats.
– De ekonomiska nyckeltalen har nu gått i en bättre riktning i cirka sju år och åtminstone under de senaste tio åren har vi inte behövt permittera anställda. Förra året uppvisade ju alla kommuner bra bokslut. Vi hade också ett bättre skatteutfall, och vi har kunnat investera ganska mycket, säger Jarva.
Jarvas löfte för den kommande perioden är att fullmäktigeledamöterna fortfarande kan lita på en god beredning.
– Vi använder mycket tid till växelverkan med fullmäktigeledamöterna och till öppenhet i beredningen. Vi lägger alltid fram flera alternativ i större ärenden och de diskuteras vid fullmäktiges och styrelsens aftonskolor. Det kan ju inte vara så att de bara dyker upp på föredragningslistan.
Joonas Grönlund och Sanna Koskenranta berömmer den goda beredningen.
– Många förtroendevalda känner redan på förhand till de ärenden som kommer upp i fullmäktigesalen. Det lönar sig att dryfta stora frågor på förhand innan de tas till behandling, men å andra sidan är det också viktigt att tjänsteinnehavarna får bereda ärendena i lugn och ro, säger Grönlund.
Koskenranta betonar också de förtroendevaldas och fullmäktigegruppernas eget ansvar att vara insatta i ärendena och vid behov till exempel bjuda in tjänsteinnehavare för att presentera de ärenden som bereds.
Koskenranta lovar att upprätthålla en god anda i fullmäktigesalen och bland beslutsfattarna.
– I mitt öppningsanförande vid det första fullmäktigesammanträdet påminde jag om att var och en ansvarar för att det konstruktiva samarbetet bevaras. Som ordförande kommer jag inte att tillåta kränkande retorik i inläggen.
Grönlund är inne på samma linje.
– Som ordförande för Samlingspartiets fullmäktigegrupp drev jag kraftfullt partiets linje, men från och med nu är det viktigast att främja samarbetet. För oss är grundtonen positiv. De problem som uppstår kan lösas på ett konstruktivt sätt.
Som ordförande för stadsstyrelsen har Grönlund också för avsikt att bidra till att ärendena slutförs och inte lämnas halvfärdigt behandlade.
– Jag kommer i stadsstyrelsen att kräva att tjänstemannaledningen fullföljer ärendena, även om det kan betyda att man beslutar att saken i fråga inte ska genomföras. Där kan politikerna egentligen bara kräva och stödja.
14.9.2021