Den värdefulla normaliteten
Man förstår ofta att uppskatta det normala först då det försvinner. När den normala vardagen rubbas kan livet bli tungt. Det finns styrka i normalitet. Många olika saker har rubbat kommunsektorn i år.
Den kommunala ekonomin, som redan var i dåligt skick, drabbades ytterligare av de extra kostnader som coronapandemin medförde. Pandemin förändrade också rutiner.
Också de kommunala avtalsförhandlingar som drog ut ända till sommaren förlöpte på ett annat sätt än under tidigare år. Coronan satte förhandlarna i fjärrkontakt med varandra, men också själva förhandlingarna var svåra.
Motsatsen till normal är naturligtvis avvikande, på något sätt annorlunda eller speciell. Ett avvikande tillstånd uppstår genom förändring, antingen småningom eller helt plötsligt, som det gick med pandemin. När det som är annorlunda blir normen har cirkeln slutit sig.
Den finländska skolvärlden håller småningom på att förändras på ett betydande sätt. Enligt Utbildningsstyrelsens bedömning kan tusen av Finlands nuvarande ca 2 300 grundskolor försvinna under de kommande tjugo åren. Samtidigt ökar skolornas genomsnittliga storlek.
När större enheter uppstår måste också ledarskapet och chefsarbetet förändras Förändringen kan kännas tung just nu, men i något skede blir den vardag.
8.9.2020