Regeringsprogrammet på målrakan

Beslutet om social- och hälsovårdsreformen offentliggjordes redan före det egentliga regeringsprogrammet. Enligt beslutet ska 18 självstyrande landskap i fortsättningen ansvara för organiseringen av social- och hälsovården. Det är tänkt att en särskild lag ska stiftas om landskapens verksamhet, ekonomi och förvaltning. Räddningsverksamheten och den prehospitala akutsjukvården överförs till landskapen redan i den första fasen.

Före utgången av 2019 ska en särlösning utredas för Nyland och huvudstadsregionen i samarbete med städerna och kommunerna i regionen. Det samma gäller kommunernas möjligheter att producera social- och hälsovårdstjänster.

Landskapen ska producera tjänsterna främst i form av offentliga tjänster. Den privata sektorn och tredje sektorn ska fungera som kompletterande tjänsteproducenter.

Den parlamentariska beredningen, som gäller landskapens beskattningsrätt och avvecklingen av flerkanalsfinansieringen, ska utföras före utgången av 2020. Beslutsfattandet i regionerna ska basera sig på landskapsval.

Återigen befinner vi oss i en vändpunkt i omläggningen av social- och hälsovården. Det är nödvändi gt att beakta beredningen, erfarenheterna och forskningsrönen från de tidigare försöken, likaså regionernas särdrag och den beredning som utförts i regionerna. Nästan alla landskap har fattat beslut om att gå vidare på kommunbasis. Utöver huvudstadsregionen har också andra stora städer beredskap att organisera och producera social- och hälsovårdstjänster.

Om den planerade social- och hälsovårdsreformen går igenom kan det ha betydande konsekvenser också för det kommunala avtals- och förhandlingssystemet och för KT:s ställning.

Regeringsprogrammet har också i övrigt en stor betydelse för arbetslivet och arbetsmarknaden i Finland. När regeringsprogrammet blir klart inleds bedömningen av programmet särskilt ur de kommande avtalsförhandlingarnas och trepartsberedningens perspektiv. Därför bör den nya regeringens ekonomiska politik föra med sig förutsägbarhet och stabilitet som främjar en återhållsam inkomstutveckling. Även regeringens övriga åtgärder och trepartsberedningen bör stödja arbetsmarknadsförhandlingarna och arbetsfreden.