Språkkunskaper enligt arbetsuppgifterna

Arbetsgivaren definierar med stöd av sin arbetsledningsrätt hurdana språkkunskaper den som anställs bör ha och vilka språkkunskaper som behövs om det sker ändringar i arbetsuppgifterna. Här beaktas arbetsgivarens behov, arbetsuppgifternas innehåll och krav samt lagstiftningen och de myndighetsanvisningar angående språkkunskapskrav.

Kraven på språkkunskaper ställs så att arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren har språkkunskaper som är relevanta för uppgiften. I samma befattning, till exempel som ungdomsledare, inom småbarnspedagogiken eller i biblioteksväsendet kan det finnas uppgifter vars innehåll och språkkrav avviker från varandra.

I kundtjänsten kan man behöva en del anställda som kan betjäna kunder på till exempel somaliska, ryska eller estniska och då kan man acceptera att personen med sådana språkkunskaper har svagare kunskaper i de inhemska språken. Man bör dock alltid beakta de lagstadgade språkkunskapskraven.

Olika språkkunskapskrav måste grunda sig på arbetsuppgifternas art. Arbetsgivaren bör noggrant överväga vilka språkkunskaper och andra kompetenser varje arbetsuppgift kräver.

Lagstiftningen förbjuder diskriminering

Vid rekrytering, under anställningen och när den upphör ska man se till att personalen behandlas opartiskt, jämställt och likvärdigt. Ingen får diskrimineras till exempel på grund av ursprung, nationalitet, språk eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Vid rekryteringen och när det sker ändringar i arbetsuppgifterna kan man kräva språkkunskaper endast i den omfattning som skötseln av uppgifterna förutsätter.

Kriterierna i platsannonsen får inte vara diskriminerande. Man får inte förutsätta att den som söker har till exempel  finska som modersmål eller utmärkta kunskaper i finska utan godtagbar grund i arbetets karaktär. Detsamma gäller språkkunskapskrav under anställningsförhållandet. Man bör också komma ihåg att diskriminering är oberoende av vållande.

Likabehandlingsplanen bör ta ställning till hur arbetsgivaren i rekryteringsprocessen och under anställningen kan främja likabehandling och förebygga diskriminering så att till exempel personer som talar annat än svenska och finska som modersmål inte diskrimineras.

Språkkunskapskraven i rekryteringen

För ett flertal befattningar kan arbetsgivaren överväga vilka språkkunskaper de förutsätter. Arbetsgivaren bör alltid förvissa sig om att personen som anställs har tillräckliga språkkunskaper för att sköta sina uppgifter. När språkkunskapskraven ställs ska det verkliga behovet av språkkunskaper beaktas.

Språkkunskapskrav kan fastställas genom lagar och förordningar, varvid arbetsgivaren måste förvissa sig om att personen som väljs har de språkkunskaper som arbetsuppgifterna kräver. Arbetsgivaren bör också kontrollera de krav som ställs i språklagen och lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda.

Språkkunskaper ska visas innan arbetet inleds.

Språkkraven inom hälso- och sjukvården

En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ha sådana tillräckliga språkkunskaper som förutsätts i de uppgifter han eller hon sköter.

Lagen gör det möjligt att kontrollera språkkunskaperna hos så gott som alla som ansöker om rätt att utöva yrke. Valvira granskar kunskaperna i finska och svenska.

• Om personen avlagt examen i Finland kan Valvira erkänna yrkeskvalifikationerna och bevilja rätt att utöva yrket på grundval av avlagd examen. Valvira granskar inte språkkunskaperna – i finska eller svenska – ens i de fall då examen avlagts på t.ex. engelska.
• Om examen avlagts inom EU/EFTA kan Valvira granska  språkkunskaperna i finska eller svenska för sådana som avlagt sin examen eller skaffat sig sin yrkeskompetens på något annat språk än finska eller svenska, och för sådana som fått sin allmänbildande utbildning på något annat språk än finska eller svenska.

Valvira överväger saken från fall till fall och beaktar de uppgifter som finns om personens språkkunskaper.  Nationaliteten saknar betydelse.

Granskning av språkkunskaper betyder i praktiken att sökanden ska visa upp intyg över studier eller över avlagd språkexamen för statsförvaltningen (tillfredsställande nivå) eller allmän språkexamen (färdighetsnivå 3 i alla delområden).

Separata beslut fattas om yrkeskvalifikationer och rätten att utöva yrket om sökanden visar intyg över språkkunskaper först efter att yrkeskvalifikationerna erkänts.

• Om examen avlagts utanför EU/EFTA-området kontrollerar Valvira språkkunskaperna oberoende av personens nationalitet. Valvira kan emellertid efter eget gottfinnande låta bli att kontrollera språkkunskaperna till exempel i situationer där personen är finsk medborgare och har gått grundskolan och gymnasiet i Finland.

Arbetsgivaren bör kontrollera språkkunskaperna

Arbetsgivaren måste ändå alltid försäkra sig om att yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har språkkunskaper på den nivå som uppgifterna förutsätter. Arbetsgivaren ska vid behov kontakta Valvira och kontrollera att språkkunskaperna kontrollerats på det sätt som lagen förutsätter.

Språkkunskapskravet är väsentligt i flera av hälso- och sjukvårdens arbetsuppgifter för att trygga patientsäkerheten och växelverkan i vården.

Inom hälso- och sjukvården finns det också uppgifter där den yrkesutbildade personen inte är i regelbunden kontakt med patienter. I sådana fall kan man ställa lägre språkkunskapskrav.