God lönepolitik styr verksamheten

Löneökningarna fastställs på en nivå som svensk ekonomi i allmänhet anses klara av. Övriga sektorers centralorganisationer ska förhålla sig till löneökningsnivån som norm i sina förhandlingar.

– Om någon sektor enas om högre löneökningar än normnivån krävs det att man hittar ekonomiska värden som går att räkna av i andra delar av avtalet, förklarar Agneta Jöhnk, chef för avdelningen för arbetsgivarpolitik vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

På enskilda arbetsplatser kan det se olika ut hur styrd man som chef är av den centralt avtalade löneökningsnivån. De flesta avtal i kommun- och landstingssektorn innehåller ingen angiven nivå för hur stora löneökningarna måste vara totalt sett hos arbetsgivaren. Arbetsgivare har en viss frihet att ge löneökningar utifrån faktiska behov.

– Samtidigt behöver arbetsgivaren och sektorn säkerställa finansieringen av löneökningar och även rent lönepolitiskt kunna försvara skillnader i löneökningar mellan olika yrkesgrupper, påpekar Jöhnk.

Utöver den lokala lönesättningen avtalar de lokala parterna i Sverige till exempel om tillämpningen av särskild avtalspension, vissa anställningar för att mildra arbetslöshet, frågor om arbetsmiljö och samverkan, och andra villkor där det centrala avtalet ger lokala parter möjlighet att enas om avvikelser.

En lyckad lönepolitik kräver en tydlig bild av den önskade lönestrukturen

När den lokala lönepolitiken är som bäst har arbetsgivaren enligt Jöhnk en tydlig bild över sin nuvarande och sin önskvärda lönestruktur.

– Framför allt måste arbetsgivaren ha en plan för hur och varför man ska uppnå den önskvärda lönestrukturen, betonar Jöhnk.

Hon menar att det i den lokala lönesättningen är viktigt att planen om den önskade lönestrukturen tas fram i samverkan med de lokala fackliga organisationerna med ett tydligt fokus på hur lönen ska bidra till verksamhetens bästa.

– Arbetsgivarens prioriteringar och ställningstaganden är då också kända för chefer som ska sätta lön, och medarbetarna vet vilka kriterier som används i samband med bedömning och lönesättning.

– Cheferna kan i det här fallet också stå för löneskillnader mellan enskilda medarbetare, och medarbetarna accepterar och förstår varför, säger Jöhnk.

Den lokala lönepolitiken fungerar inte på önskat sätt om arbetsgivaren saknar en tydlig plan för lönesättningen, om chefen ger generella lönepåslag eller samma lön till alla medarbetare och om lönen inte motiveras för medarbetaren.

– I det fallet speglar inte lönerna bidrag till verksamhetens resultat och är inte något styrmedel alls.

Den enskilda medarbetarens insats görs synlig

I Sverige görs också individuella löneökningar. Syftet med dem är att synliggöra och lönesätta individens faktiska arbetsinsats.

– Vi tror att man genom en sådan lönesättning kan motivera till prestationer. Löneökningar bestäms på olika sätt i Sverige och Finland. I Sverige har arbetsmarknadsparterna avtalat om att den internationellt konkurrensutsatta industrin genom sina förhandlingar ska sätta en norm för löneökningsnivån, som ger bättre resultat i verksamheten, säger Jöhnk.

På det lokala planet kräver individuell lönesättning förtroende mellan politiker, tjänstemän och fackliga representanter, och inte minst mellan medarbetare och chef.

Enligt Jöhnk innebär detta att arbetsgivaren måste ha en tydlig plan med sin lönesättning och sin önskade lönestruktur.

Den löpande dialogen mellan parterna är avgörande för att det lokala facket ska känna förtroende.

– Det krävs att chefer har kunskap om lönesättning och kan genomföra bra och strukturerade samtal med sina medarbetare med stöd av tydliga kriterier i den individuella bedömningen, betonar Jöhnk.

De lokala parterna stöds på central nivå

De centrala arbetsmarknadsparterna stöttar sina medlemmar och de lokala fackorganisationerna bland annat genom olika partsgemensamma arbeten på temat lönebildning, till exempel genom stöd i dialogen mellan lokala parter och stöd förchefer i deras roll som lönesättare.

– I vissa fall är vi ute på partsgemensamma besök i verksamheter för att skaffa oss en bättre bild av det stöd som önskas och behövs.

Enligt Jöhnk är arbetsmarknadsparterna i stort sett överens om den modell enligt vilken löneökningarna bestäms i Sverige.

– Vi är överens om att vi fortfarande har en hel del jobb kvar att göra för att modellen ska fungera bra för alla inblandade.

Det svenska kommunförbundet Sveriges kommuner och landsting SKL representerar alla kommuner, landsting och regioner och förhandlar fram kollektivavtal för dem. SKL är Sveriges största arbetsgivarorganisation. Dess förhandlingsdelegation svarar för kollektivavtalsförhandlingarna och styr verksamheten vid förbundets arbetsgivarenhet.