Finlands arbetsmarknadsmodell i omvandling

Riktlinjen påverkades starkt av EK:s beslut att sluta med de centrala löneuppgörelserna.

Arbetsmarknadsorganisationerna preciserade ytterligare för regeringen att man med de kommande arbetsmarknadsuppgörelserna stöder konkurrenskraften i de sektorer som är känsliga för internationell konkurrens, sysselsättningen på sikt, produktivitetsutvecklingen och balansen i den offentliga ekonomin.

Beredningen av den så kallade Finlandsmodellen borde inledas omedelbart efter att konkurrenskraftsavtalet trätt i kraft. I beredningen skulle man mer detaljerat ta ställning till löntagarnas och arbetsgivarnas åsikter om frågor som är viktiga för avtals- området och hur det utvecklas. Riksförlikningsmannen borde stödja dessa principer i medlingen.

Efter flera års centrala arbetsmarknadsuppgörelser är man nu på väg mot en modell som främst tar efter Sverige. I den borde taket för lönehöjningar och kostnadseffekten i stor utsträckning definieras via de områden som deltar i den öppna internationella konkurrensen.

För närvarande finns det inte någon gemensamt godkänd ny arbetsmarknadsmodell. Det är främst exportindustrins arbetsgivar- och löntagarförbund, som är först med att inleda förbundsvisa förhandlingar hösten 2017, som håller på med en inbördes beredning.

Det finns betydligt fler öppna frågor än svar. Man kan exempelvis fråga vilket informationsunderlag och vilken lägesbild nivån på kostnadseffekten av lönehöjningen baserar sig på, vad kostnadseffekten omfattar och genom vilken process man skrider till förhandlingar?

Nu behövs det dialog över sektorsgränserna om den nya arbetsmarknadsmodellen. Annars är det svårt att se att exempelvis kommunsektorn, som Finlands största avtalsområde, skulle kunna förbinda sig till att följa modellen.

Man måste också bereda sig på att förhandlingarna hösten 2017 förs som en traditionell förbundsomgång om man inte når någon gemensam syn på Finlandsmodellen.

Jag önskar Kuntatyönantajas läsare en Fridfull Jul och ett Gott Nytt År!