Pensionsuppgörelsen har stor betydelse för kommunsektorn

Arbetsmarknadens centralorganisationer kom redan på våren överens om att pensionsförhandlingarna ska utgå från och ha som mål att den genomsnittliga åldern för pensionering höjs till åtminstone 62,4 år fram till 2025 och att hållbarhetsgapet inom den offentliga ekonomin krymps med en dryg procentenhet.

Enligt de färskaste prognoserna för livslängden lever vi väsentligt längre än vad som antogs vid pensionsreformen 2005. Det innebär att livet som pensionär blir längre. Därför måste arbetslivet förlängas också med pensionspolitiska medel. Längre arbetsliv höjer i sin tur pensionsnivån på sikt. Därför ska pensionsintjäningen och livslängdskoefficienten dimensioneras så att de inte ökar trycket att höja arbetsgivarnas pensionsavgifter.

För regeringen har pensionsuppgörelsen stor betydelse som en del av de strukturella reformerna och saneringen av den offentliga ekonomin. Regeringen Stubb har därför intensivt följt förhandlingarna och försökt främja dem med till buds stående medel.

Det har i slutskedet visat sig vara svårt för löntagarorganisationerna att hålla fast vid det gemensamt överenskomna målet särskilt när det gäller vad som händer med ålderspensionsåldern efter 2025. Att enbart höja pensionsåldern med två år under en övergångsperiod räcker inte. Med tanke på krympandet av hållbarhetsgapet  är det nödvändigt att också koppla ålderspensionsåldern till förändringen i den förväntade livslängden.

Arbetsgivarnas gemensamma mål i förhandlingarna är att trycket att höja arbetsgivarnas pensionsavgifter undanröjs.

Pensionsuppgörelsen har synnerligen stor betydelse för de offentliga arbetsgivarna, och pensionsavgifterna utgör en avsevärd del av arbetskraftskostnaderna i kommunsektorn. I år betalar de kommunala arbetsgivarna i förhållande till lönerna pensionsavgifter på sammanlagt 23,7 procent (5 miljarder euro om året), vilket i genomsnitt är 6 procentenheter mera än arbetsgivarna i den privata sektorn. Därför är pensionsuppgörelsen av exceptionellt stor vikt för de offentliga arbetsgivarna och den har direkta effekter på sysselsättningen och balanseringen av kommunernas ekonomi.

När det gäller arbetslivsåtgärder som stöder längre arbetsliv har förhandlingarna framskridit i en del rehabiliteringsfrågor och i frågor som gäller hanteringen av sjukfrånvaro.

Deltidspension håller på att ersättas av partiell ålderspension. Nivåerna för pensionsintjäning ändras och en ny arbetslivspension införs, om uppgörelsen ros i land.

I utredaren Ahtelas rapport, som utarbetades i anslutning till pensionsförhandlingarna, bekräftas att det kommunala pensionssystemets finansieringsbas inte befinner sig i kris. Ahtela framför med fog att KT:s ställning som de kommunala arbetsgivarnas intressebevakare bör förtydligas och stärkas i pensionssystemet för kommunsektorn.