Synliggör karriärvägarna

Projektet om prognostisering av kompetensbehovet slutfördes i slutet av februari. Ett av målen med projektet var att inom ledning och beslutsfattande lyfta frågor som gäller personalens kompetens till samma nivå som ekonomiplaneringen.

– Vi utvecklade metoder för en kompetensprognostisering som är anpassad till kommunsektorn och vi ville öka kunskapen om betydelsen av kompetensprognostisering, sade Sirpa Sivonen.

Kompetensprognostisering som begrepp låter byråkratiskt, men målet är vardagligt och konkret.

– Kommunen borde ha kompetent arbetskraft både nu och i framtiden. Det går inte att förutspå framtiden, men förändringar kan prognostiseras redan utifrån uppgifter om befolkningsstrukturen.

Tanken med kompetensprognostisering är att kommunen inte bara driver utan eftersträvar och förmår påverka kompetensen också hos sin kommande personal.

– Det är viktigt att skapa och upprätthålla fungerande kontakter till utbildningsorganisationerna och landskapsförbunden. Kommunerna bör delta exempelvis i verksamheten i utbildningsanordnarnas delegationer, säger Sivonen.

Utbildarna ska känna till arbetsplatsens behov

Kommunerna bör se till att läroanstalterna utbildar närvårdare och ingenjörer som har de färdigheter som behövs i det kommunala arbetet. Innehållet i utbildningen ska motsvara kommunernas behov.

– Kommunen måste veta och berätta vad vi verkligen önskar och behöver, säger Sivonen.

Behoven måste delges utbildningsplanerarna. Deltagandet i det regionala samarbetet tillsammans med utbildningsplanerarna och landskapsförbunden är kanske det viktigaste steget.

I kommunen är det värt att fundera på hur de förändringar man känner till påverkar kompetensbehoven. Exempel på förändringar är det växande antalet äldre, den accentuerade individcentreringen, åtstramningen av ekonomin och utläggningen av serviceproduktionen.

När de äldre blir fler måste kunskapen som stöder hemmaboende bli bättre och mångsidigare. Den accentuerade individcentreringen ger upphov till ett tryck på att förbättra den personliga kundservicen, ansikte mot ansikte eller på webben.

Den allt kärvare ekonomin vänder uppmärksamheten mot att produktiviteten och effektiviteten borde förbättras. Utläggningen av service leder till en ökad efterfrågan på kompetens inom upphandling- och konkurrensutsättning.

Interaktion och nätverkskompetens

Framtiden inom kommunsektorn präglas enligt projektet av de allt mer mångfasetterade serviceprocesserna, förnyelsen av ledarskapet och den kundorienterade servicekulturen.

I serviceprocessen behövs en hantering av helheter, tillämpningsförmåga, interaktions- och nätverkskompetens, upphandlingskompetens och människo- och kundkännedom.

I ledarskapets förnyelseprocess betonas skapandet av betydelse, styrkan i närvaro, nätverkskompetens, strategiskt kunnande och människokunskap.

Utredningen visar flera aspekter av kundorienterad servicekultur. Exempelvis bör den anställde kunna gestalta servicehelheten och sin egen roll i den.

Kundens eget ansvar ökar och man måste kunna producera tjänster i samarbete med kunden och kundens anhöriga. Den som har kommunkompetens måste våga frigöra sig från det traditionella myndighetssättet att producera service.

Inaktuell kompetens bör identifieras i tid

Kommunen bör i tid identifiera vilken kompetens som håller på att bli inaktuell eller överflödig. I många privatföretag skulle detta innebära sparken, men enligt Sivonen lönar det sig att följa andra läror i kommunen.

– Arbetskraften i Oy Finland Ab tar slut om vi blir tvungna att betala arbetslöshetsersättningar och lida av brist på arbetskraft samtidigt. Kloka företag har redan insett detta. Snart konkurrerar vi om arbetskraft, och den måste vi hålla fast vid, säger hon.

Utbildningsplaner behövs exempelvis i kontorsarbete. Om arbetet verkar att förändras eller ta slut bör man göra upp en utbildningsplan för den anställde med tanke på ett nytt framtida arbete.

– Var och en har rätt till ett meningsfullt arbete, säger Sivonen.

Man bör utveckla karriärvägar för de anställda även om stränga behörighetsvillkor gör det ytterst krävande.

– Karriärvägarna måste göras möjliga och synliga. Det måste göras möjligt att ett vårdbiträde blir närvårdare och en närvårdare sjukskötare eller att en sjukskötare kan utbilda sig till röntgen- eller laboratorieskötare.

Enligt Sivonen bidrar synliga och klara karriärvägar till engagemang i kommunsektorn. Det är inte många unga som drömmer om att ha samma arbete i årtionden, men man kan göra karriär i olika jobb hos samma arbetsgivare. Det måste finnas karriärvägar.

Det behövs ett nära samarbete mellan kommunen och utbildarna för att åstadkomma mångsidiga karriärvägar. Läroanstalterna bör ge efter och stödja ett allt mångsidigare arbetsliv där det behövs kompletterande utbildning, examensinriktad fortbildning och vidareutbildning.