Kommunreformen – en utmaning för arbetsgivarna

Arbetsgruppens rapport fokuserar på utredningar och förslag om kommun- och servicestrukturen. Dess fokus är inte personalförvaltningen. Eftersom kommunsektorn är en mycket arbetskraftsintensiv sektor och arbetskraftskostnaderna utgör över hälften av kommunernas utgifter finns det skäl att granska också arbetsgivar- och personalperspektivet.

Enligt regeringsprogrammet hålls omställningsskyddet på nuvarande nivå i kommunreformen. Innehållet i uppsägningsskyddet har än så länge inte preciserats närmare. Ett uppsägningsskydd som skiljer sig från andra sektorer kan öka kostnaderna i situationer där man i första hand beaktar den existerande personalens anställningsskydd, och verksamheten inte kan organiseras utifrån servicebehovet.

Kommunsammanslagningar och mellankommunalt samarbete leder till att lönerna och övriga anställningsvillkor harmoniseras. På kort sikt innebär en samordning av personalens anställningsvillkor i allmänhet att arbetskraftskostnaderna ökar, beroende på harmoniseringsbehoven och deras omfattning samt tidtabellerna.

Kommunreformens centrala mål är att trygga kommunal service av hög kvalitet och tillgången på kompetent arbetskraft. Kommunsektorns hållbarhetsgap förutsätter speciellt att resultaten förbättras, vilket kan ske på lång sikt av flera orsaker.

Resultaten påverkas också av ändrad praxis på arbetsplatserna. Personalledningens utmaning är att trygga arbetshälsan och kompetensen så att servicen kan omorganiseras utan att fler behöver anställas och så att pensionsavgången utnyttjas. På så sätt kan man också minska arbetskraftskostnaderna. Samtidigt gäller det att försäkra sig om att staten inte inför nya skyldigheter och dimensioneringar som medför kostnader för kommunerna.

Med tanke på fortsättningen på kommunreformen är det viktigt att KT och huvudavtalsorganisationerna i olika skeden av reformen vid behov bereder anvisningar om personalens ställning.