Samording på arbetsmarknaden behövs

Regeringen är redo att arbeta för uppkomsten av en återhållsam arbetsmarknadsuppgörelse med medel som stödjer konkurrenskraften och en ökning av sysselsättningen och köpkraften. I praktiken betyder stödåtgärderna i första hand skattelättnader.

Förhandlingarna om nya kommunala avtal inleds inom kort. Avtalet för kommunsektorn som ingicks i februari inledde de förbundsvisa förhandlingarna under början av året. Nu har förhandlingarna om teknologiindustrin avgörande betydelse för den kommande löneuppgörelsen, eftersom avtalsperioden tar slut redan i september.

Många aspekter såsom lönekonkurrens mellan branscherna och en ständig prisökning talar för en avsevärt starkare samordning på arbetsmarknaden än den under de tidigare avtalsrörelserna. Det går att bygga upp en ny arbetsmarknadsmodell i gränsområdet mellan inkomstpolitiska och förbundsvisa förhandlingar. Man borde sträva efter tre- eller fyraåriga avtal där lönerna i regel avtalas varje år. Lönepåslagen bör vara ytterst återhållsamma och köpkraften bör stödjas genom beskattning. Kommunerna bör kompenseras för de förändringar i beskattningen som påverkar deras inkomstbas.

I den nya modellen skulle centralorganisationernas förhandlingar om kostnadsramen för lönepåslag ske samtidigt och parallellt med förhandlingarna inom den sektor som inleder avtalsrörelsen, i det här fallet teknologiindustrin. Alla parter och sektorer bör förbinda sig att följa den uppkomna linjen. Det ska likaså övervägas om kommunsektorns förhandlingar kunde föras tidigare och om kommunsektorn kunde ansluta sig till den grupp som inleder avtalsrörelsen. Till rammodellen fogas endast få övriga frågor, för i regeringsprogrammet har man kommit överens om en i övrigt mycket bred trepartsberedning av arbetslivsfrågorna.