Konfliktåtgärderna har föranlett många anmälningar om nödarbete

Enligt 19 § i arbetstidslagen får en arbetsgivare beordra en arbetstagare att utföra nödarbete, om en oförutsedd händelse har vållat avbrott i den normala driften eller medför överhängande fara för ett sådant avbrott, eller medför fara för skada på liv, hälsa, egendom eller miljön.  

Nödarbete utöver den ordinarie arbetstiden får utföras endast i den utsträckning det är nödvändigt och högst i två veckor.  

Kriterierna för orsak och följder måste uppfyllas 

Regionförvaltningsverket har mottagit anmälningar om nödarbete inom social- och hälsovårdssektorn av kommuner och samkommuner av olika storlek. Arbetsgivarna har i allmänhet haft flera grunder, vilka samtidigt med olika slag av konfliktåtgärder har bidragit till att arbetsgivaren ansett det vara nödvändigt att beordra nödarbete.   

För att nödarbete ska kunna utföras krävs det att de kriterier för orsak och följder som lagen förutsätter uppfylls. Orsakskriteriet förutsätter att nödarbetet grundar sig på en plötslig och oförutsebar orsak. Behovet av nödarbete uppkommer oväntat och är av sådan art att arbetet inte kan flyttas fram till en senare tidpunkt.  

Till exempel en laglig strejk som anmälts på förhand med iakttagande av anmälningstiderna uppfyller inte kravet på en plötslig orsak. Inte heller den personalbrist som rått sedan länge kan betraktas som en oförutsebar omständighet (arbetsrådets utlåtande TN 1304-94, som det hänvisas till i regionförvaltningsverkets senaste avgöranden). 

För att kriteriet för följder ska uppfyllas förutsätts det att den oförutsedda händelsen vållar avbrott i den normala driften eller medför överhängande fara för ett sådant avbrott, eller medför fara för skada på liv, hälsa, egendom eller miljön. 

Om orsaken till nödarbetet inte har varit helt oförutsebar eller om man med någon form av åtgärder kunnat förbereda sig på händelsen, ska avbrottet i driften jämte skadeverkningar vara av avsevärd omfattning för att nödarbete ska vara tillåtet (TN 1304-94). Regionförvaltningsverket har i flera fall varit tvunget att överväga denna bedömningsprincip som baserar sig på arbetsrådets tidigare utlåtande.  

Anmälan

Arbetsgivaren ska utan dröjsmål göra en skriftlig anmälan till arbetarskyddsmyndigheten om orsaken till nödarbetet och om nödarbetets omfattning och sannolika varaktighet.  

I 19 § 2 mom. i arbetstidslagen föreskrivs att arbetsgivaren ska ge den förtroendeman som företräder de arbetstagare som utför nödarbete eller någon annan företrädare för arbetstagarna tillfälle att foga sitt utlåtande till anmälan.  

Det faktum att förtroendemannens utlåtande har förordat att arbetet utförs som nödarbete avgör inte saken, utan det som är avgörande är arbetarskyddsmyndighetens bedömning av fallet utifrån ostridiga uppgifter. Regionförvaltningsverket har inte som grund för sina avgöranden använt de omständigheter som blivit ostridiga efter tilläggsutredningar och utlåtanden.   

Enligt 44 § i arbetstidslagen ska en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om nödarbete dömas till böter för arbetstidsförseelse. 

Anmälan ska göras med omsorg 

Arbetsgivaren bör vid anmälan om nödarbete beakta att den avgörande myndigheten inte nödvändigtvis känner till arbetsgivarens hela verksamhet. Det är till exempel viktigt att utreda hur stor skada det kan leda till om man underlåter att göra en viss sak. 

Det är viktigt att komma ihåg att också utreda med vilka olika åtgärder arbetsgivaren har försökt avvärja följderna eller hotet och på så sätt undvika att använda nödarbete. Att beordra nödarbete är en sistahandsåtgärd.  

Det var nödvändigt att trygga patientens liv 

Avgörandet gäller ett fall där det hade uppstått problem vid en operation och den inte kunde slutföras inom den planerade tidsramen. Arbetsgivaren hade beordrat en anställd att stanna kvar för att bistå efter arbetsskiftets slut, eftersom det krävdes en instrumentskötare för att operationen skulle kunna slutföras på ett säkert sätt samt för instrumentvård och för att sätta utrustningen i skick. Vid den aktuella tidpunkten gällde ett förbud mot övertidsarbete och skiftbyte som utfärdats av fackföreningarna.  

Enligt arbetsgivaren hade man förberett sig på kortvariga överskridanden av operationstiden genom arbetsskiftsplanering, och enskilda på förhand förväntade överskridanden av operationstiden ordnades enligt det lokala avtalet baserat på personalens frivillighet.  

Arbetsgivaren och förtroendemannen var eniga om att det var nödvändigt att slutföra operationen för att trygga patientens liv. Också arbetarskyddsmyndigheten ansåg att instrumentskötarens uppgift kräver specialkompetens och att utan nödarbetet skulle den direkta följden ha varit att patienten hade avlidit. 

Även om situationen inte har varit oförutsebar för arbetsgivaren, kan förlust av patientens liv enligt regionförvaltningsverket (RFV) anses vara en sådan skadeverkning av avsevärd omfattning som avses i arbetsrådets utlåtande. 

På basis av den utredning RFV fått ansågs förutsättningarna för nödarbete ha uppfyllts, varför slutförandet av operationen kunnat utföras som nödarbete. RFV påpekade också att om beredskapssystemet enbart baserar sig på frivillighet från de anställdas sida, måste man också förbereda sig på vägran att utföra övertidsarbete.

Personalbrist av exceptionell omfattning 

Vid en enhet för serviceboende med heldygnsomsorg hade man beordrat tre anställda i vård- och omsorgsuppgifter att utföra fyra arbetsskift som nödarbete. Dessutom hade tre anställda bytt arbetsskift. Utöver de boende på enheten hade över hälften av personalen smittats av corona. Samtidigt gällde ett förbud mot övertidsarbete och skiftbyte som utfärdats av fackföreningarna. Om arbetet inte hade utförts eller om det hade flyttats till en senare tidpunkt, kunde följden ha varit ett hot mot verksamheten och servicen samt ett äventyrande av patientsäkerheten.  

Personalbrist vid en vårdenhet kan medföra allvarlig fara för patienternas liv eller hälsa samt hot mot verksamheten och servicen. Således ansåg regionförvaltningsverket (RFV) att det kriterium för följder som avses i lagen uppfyllts. 

Eftersom coronapandemin pågått i två år har arbetsgivaren rimligen kunnat förvänta sig att smittläget bland personalen förvärras. Sjukfrånvaro bland personalen är återkommande händelser som hänför sig till normal verksamhet och som arbetsgivaren bör förbereda sig för i förväg.  

Om en återkommande oförutsebar händelse ”i fråga om omfattning, svårigheter att rätta till eller andra sådana egenskaper är ett exceptionellt fenomen”, ska den enligt arbetsrådet anses vara oförutsebar i den mening som avses i lagen. Samma slutsats måste dras i sådana fall då händelser som betraktas som normala ”på ett exceptionellt sätt infaller så gott som samtidigt” (TN 1018-77).  

Samtidiga infektioner hos över hälften av personalen kunde enligt RFV anses ha orsakat en sådan oförutsebarhet som avses i lagen. Förutsättningarna för nödarbete hade uppfyllts både i fråga om oförutsebarhet och i fråga om kriteriet för följder. Det hade varit möjligt att tillgripa nödarbete i en strejksituation också för att beordra ordinarie arbetstimmar. Vid prövningen av detta fall kunde samma tolkning användas i fråga om skiftbytena. Arbetsgivaren hade inte tillgripit nödarbete i större utsträckning än nödvändigt.

Det fanns inget omedelbart behov av en medicinsk åtgärd 

Regionförvaltningsverkets (RFV) avgörande i ett fall där motiveringen till att beordra nödarbete enligt arbetsgivarens anmälan var genomförandet av en medicinsk åtgärd på tre patienter för att avhjälpa en blodpropp/vaskulär skada. Var och en av patienterna hade haft en allvarlig infektion, och en försämring av den skulle sannolikt ha lett till att patienterna avlidit. Tre sjuksköterskor hade behövts för den åtgärd som krävdes. Vid den aktuella tidpunkten pågick en strejk som utfärdats av fackföreningarna. 

Enligt RFV har arbetsrådet i sin tidigare praxis bedömt att om orsaken till nödarbetet inte har varit helt oförutsebar eller om man med någon form av åtgärder kunnat förbereda sig på händelsen, ska avbrottet i driften jämte skadeverkningar vara av avsevärd omfattning för att nödarbete ska vara tillåtet (TN 1304-94).  

Det var fråga om en medicinsk åtgärd som kan ha varit livsviktigt för patienten. I sin bedömning beaktade RFV dock också arbetsgivarens och förtroendemannens åsikt att det inte fanns något omedelbart behov av att vidta åtgärden, utan att åtgärden borde ha genomförts inom cirka en vecka.  

RFV:s avgörande var att den på förhand kända konfliktåtgärden i detta fall, utgående från en helhetsbedömning och följdhotet, inte gav rätt till att tillgripa nödarbete.